Vissa tror att kossans mening med livet är att ge oss mjölk, hur galet är inte det?

Mina funderingar om mjölkens vara eller icke vara

Alla har vi vårat förhållande till denna vita dryck, och den sätts ofta i samanhang som att den är nyttig med sitt Kalcuim. Jag även fått starka utryck från unga vuxna att kossorna är på våran jord enbart för att förse oss med mjölk,... Jag tycker bara en sådan tanke är sanslöst korkad.

Under åren så har jag snappat upp lite information här och där från TV, press och olika fakta skrifter och med våran ökade intolerans för laktos, - visar att något är galet.

Medborgarna i alla olika samhällen blir och har alltid blivit styrda till att äta eller dricka något,- då för våran hälsas skull. vi minns väl alla socialstyrelsens rekommendatironer på 70-talet.

8-11 skivor bröd om dagen. Detta är självklart i sammarbete med jordbrukarna.

Och för statens inkomster.

Samma sak var det med mjölken, den skulle konkurrera ut både, kaffet , tedrickandet och spriten.

Jag återgår till stackars kossorna . Mina tankar rör sig kring kossan som föder sin kalv, med all den möda den också har i att klämma ut denna lilla söta kalv. Mjölkproduktionen i kossans spenar har satt igång, och det naturliga är att kossans kalv skall få sin mjölk, - i detta vackra ögonblick.

Nej nej, vi vet ju vad som händer, Mjölken till oss och Kalvstek eller kalvsnitzel på våra bord.

Vi har alltså tagit livet av den nyfödda och dricker upp mjölken.

Bara den tanken får mig att tycka att et har varit djurplågeri iallafall sedan 1930 talet.

Kleopatra badade i mjölk, men jag tror inte att hon drack den.

Det var ju under industrialismens början som vi började överproducera och göra oss själv den onyttan att ta i lite för mycket.

Mentaliteten i oss när vi presenteras för fakta är märklig.

Laktos intolerans , mjölkallergi är en av våra vanligaste tillstånd just nu, vi vet varför.

Men ändå så är det likadant som med Solandet och Hudcancer varningar varje år.

Vi tar ett glas mjölk och lägger oss och steker i solen utan att förstå eller bry oss om någonting.

Bara för att vi är vana vid det, betyder det inte att det är rätt.

Men en sak har du rätt i det är din egen tanke och kropp, så länge du är medveten om vad du sysslar med.

I det svenska bondesamhället ansågs det faktiskt ända in på 1900-talet som både omoraliskt och oekonomiskt att dricka färsk, oskummad mjölk.

 Det sågs som frosseri. Undantag kunde göras för småbarn, åldringar och sjuklingar som kunde få en så kallad silsup, som dracks direkt vid mjölkningen, men det var inget för vanliga vuxna människor

Vanan att dricka färsk mjölk är alltså inte någon kvarleva från ett förmodernt bondesamhälle. Det var i stället i de framväxande industristäderna under 1800-talets andra hälft, som mjölkdrickandet etablerades. Kornas antal hade under 1800-talets mitt ökat i takt med utvandringen till Amerika, eftersom bönder som pressades av importen av billigt amerikanskt spannmål ställde om från jordbruk till animalieproduktion och anlade mejerier. Korna användes till en början främst för att tillverka smör till stadsbefolkningen och för export till det industrialiserade Storbritannien, där efterfrågan på mejerivaror var stor. Men transportmöjligheterna förbättrades raskt så att även färsk mjölk kunde fraktas i stor skala till städerna och säljas innan den hunnit surna.
Mejerihanteringen revolutionerades av separatorerna, som skilde grädde från skummjölk. En annan innovation var pastöriseringen. Den medförde att mjölk, som tidigare kallats “det vita giftet” på grund av sin förmåga att överföra tuberkulos och andra bakteriealstrade sjukdomar, blev ofarlig att dricka.
Sedan pastöriseringsprocessen slagit igenom dröjde det inte länge förrän mjölken sågs som ett osedvanligt hälsosamt livsmedel. I början av 1900-talet kom nya rön om vitaminers, mineralers och proteiners betydelse för kroppen. Det ledde till att mjölken började ses som ett effektivt och billigt sätt att förbättra den ofta undernärda, eller åtminstone felnärda, arbetarklassens hälsotillstånd. Allra nyttigast var mjölk för barn. Med en lätt överdrift kan man hävda att hela den moderna svenska barnavården är byggd på mjölk. De svenska barnavårdscentralerna uppstod nämligen ur de så kallade “Mjölkdropparna”. Det var filantropiska institutioner som i början av 1900-talet tillhandahöll amningsrådgivning och delade ut bröstmjölksersättning.

Mjölkpropaganda på 1920-talet

Övertygelsen om mjölkens förträfflighet spred sig snabbt i Sverige, inte minst tack vare föreningen Mjölkpropagandan som bildades 1923. Mjölkpropagandan fick ett genomslag som andra kostförespråkare bara kunnat drömma om. Föreningen skulle arbeta för att informera om mejeriprodukter, höja deras kvalitet och inte minst öka konsumtionen av dem.

Mjölken blev en samlingspunkt för delvis motstridiga politiska intressen, vilket sedermera kom att underlätta arbetet för 1930-talets koalitionsregeringar i de skandinaviska länderna. Bonderörelsen önskade höja mjölkkonsumtionen för att få avsättning för sina produkter sedan både smör- och spannmålsmarknaderna hade blivit kraftigt konkurrensutsatta. Socialdemokratin såg mjölk i skolan som en viktig del av en progressiv socialpolitik.

Än i dag har mjölken stark symbolkraft, men den förknippas alltmer med nostalgiska bilder av hur det var och borde vara och inte om hur det ska bli. I dag säljs “gammaldags mjölk”. Det är mjölk som anspelar på att det var bättre förr, att det fanns ett förmodernt förlovat land som flödade av mjölk och honung. Så var det naturligtvis inte. Den halvsura skummade mjölk som dracks före industrialiseringen har inga likheter med den helfeta mjölk som i dag kallas gammaldags.
 Det mest anmärkningsvärda med gammaldags mjölk är inte att produkten handskas vårdslöst med historien, det gör de flesta försäljningskoncept, utan ligger i påståendet att mjölken kan ha varit bättre förr. Mjölken var ju en symbol för framsteg och välfärdssamhälle.
 Men gammaldagsmjölken sägs inte vara god och nyttig för att vetenskapen och teknologin förädlat den, utan tvärtom för att den inte har utsatts för så mycket mänsklig påverkan. Den är inte homogeniserad eller standardiserad, vilket framhävs som positivt och inte som en brist.

Källa: http://fof.se/tidning/2006/3/den-svenska-mjolkpropagandan

Mjölkbutikerna

Fram till mitten av 1800-talet såldes mjölk huvudsakligen från marknadsstånd eller vagnar. Den mjölkades tidigt på morgonen och kördes sedan in till staden där man mätte upp i lösvikt åt kunderna. Många fick även sin mjölk levererad direkt till hemmet av någon ”kogubbe”, en liten mjölkbonde i stadens utkant.
 Under senare delen av 1800-talet flyttade mjölkhandeln in i butiker och kring sekelskiftet 1900 förbjöds försäljningen utomhus helt. Först sålde även vanliga livsmedelsaffärer mjölk, men snart begränsades mjölkhandeln av hygieniska skäl till mjölkbutiker. Rädslan för att mjölken skulle bli besmittad av kött eller jordiga grönskar gjorde att en rad lokala ordningsstadgor inte bara kraftigt inskränkte vilka varor mjölkbutikerna fick sälja, utan i vissa fall t.o.m. förbjöd dem att ligga vägg i vägg med butiker som sålde andra livsmedel.
Mjölkbutikerna sålde bara mjölkprodukter (samt vissa torrvaror) och var mycket små. Mjölk var innan isskåpens utbredning en färskvara som inhandlades varje morgon, en vana som sedan dröjde sig kvar. Resultatet blev att en liten mjölkbutik uppkom i vart och vartannat kvarter. Kulmen nåddes 1930-talet då det i Stockholm fanns över 2.000 stycken. En del mjölk såldes i flaskor, men den mesta tappades upp i kundens medhavda mjölkkanna. Ofta var det barnen i familjen som fick springa ner till mjölkaffären, vilket syns på denna bild från en av Mjölkcentralens butiker i Stockholm någon gång på 1940-talet. Det var nästan alltid kvinnor som drev mjölkbutikerna.
På 1950-talet hade städernas affärer börjat gå mot färre och större enheter och mindre specialisering. Med ökad hygien, färdigförpackad mjölk och kyldiskar fanns det inte längre någon grund för förbudet att sälja mjölk i hop med andra livsmedel och det avskaffades 1953. Samma år började mjölk säljas på tetra. Kylskåpets utbredning i hushållen gjorde att dagliga inköp inte längre var nödvändiga. Mot slutet av 1950-talet dominerade redan helt de moderna snabbköpen med sina välfyllda mjölkdiskar. Mjölkbutikernas 100-åriga era var förbi.


Källa: http://www.handelnshistoria.se/historien/olika-sorters-handel/mjolkbutikerna/

Jag undrar hur det hade sett ut idag om vi inte hade mjölk eller bröd som våra basvaror, och vad var det som var våran huvudråvara att äta innan vi blev bönder?.. var det kött och bär?

Läste att människan var friskast på bronsåldern.